lagkommentar till lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Kommentar till lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

I lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) regleras förfarandet vid upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet. 

Med upphandling på försvars- och säkerhetsområdet förstås de åtgärder som en upphandlande myndighet eller enhet vidtar i syfte att anskaffa militär utrustning, utrustning av känslig karaktär, byggentreprenader eller tjänster särskilt avsedda för militära syften och byggentreprenader, varor eller tjänster som är av känslig karaktär eller militär utrustning genom tilldelning av kontrakt (se 1 kap. 2 § LUFS). 
Genom lagen genomförs direktiv 2009/81/EG (LUFS-direktivet) som har implementerats i de nationella rättsordningarna i EU:s medlemsstater. Lagen innehåller också bestämmelser om rättsmedel som genomför direktiv 89/665/EEG (första rättsmedelsdirektivet). Dessa återfinns i 20 kap. LUFS. 

Syftet med LUFS är att skapa förutsättningar för upphandling av utrusning, byggentreprenader och tjänster som är av sådan känslig natur att upphandling enligt de andra upphandlingslagarna inte lämpar sig. Några väsentliga skillnader i förhållande till de andra upphandlingslagarna är att LUFS innehåller bestämmelser om informationssäkerhet, försörjningstrygghet och underentreprenad. Dispositionen i lagen följer den strukturen som gällde enligt den nu upphävda lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (ÄLOU) respektive lag (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (ÄLUF).  
I 15 och 15 a kap. LUFS finns också nationella, icke-direktivstyrda, bestämmelser som gäller när upphandlande myndigheter eller enheter upphandlar varor, tjänster och byggentreprenader som understiger det tillämpliga tröskelvärdet. 

Lagen är uppbyggd så att de inledande två kapitlen innehåller grundläggande bestämmelser om bland annat lagens tillämpningsområde och definitioner. I 3–14 kap. LUFS, som gäller för direktivstyrd upphandling återfinns förfarandebestämmelser för upphandlingar på området. I 15-15 a kap. finns de icke-direktivstyrda bestämmelserna om upphandling jämte bestämmelser om direktupphandling. Lagen avslutas med 16 kap. som innehåller bestämmelser om avtalsspärr, överprövning och skadestånd och 17-18 kap. som behandlar upphandlingsskadeavgift och tillsyn. De tre avslutande kapitlen är tillämpliga både vid direktivstyrd och icke-direktivstyrd upphandling. 

Lagkommentaren innehåller kommentarer till varje paragraf i lagen. I kommentarerna analyseras bestämmelserna i syfte att belysa hur de ska tolkas. Hänvisningar görs genomgående till relevant praxis. Kommentaren ska vara till nytta för dig som på olika sätt behöver vägledning för att kunna bedöma hur LUFS ska tolkas och tillämpas.