Utbetalning av Kronofogden med befriande verkan på grund av bedrägeri?
Till följd av ett bedrägeri har ett utslag meddelats mot en skattskyldig utan hens vetskap och Kronofogdemyndigheten har utmätt en fordran hen haft mot Skatteverket på grund av för mycket inbetald skatt. Frågan rörde om Kronofogdemyndigheten med befriande verkan har utbetalt belopp till annan än den skattskyldige grundat på ett bedrägeri. Domen analyseras av advokat Börje Leidhammar.
Inledning
Utgångspunkten för hovrättens bedömning är att den skattskyldige har haft en fordran mot Skatteverket avseende för mycket inbetald skatt. Till följd av ett bedrägeri meddelades ett utslag mot den skattskyldige utan hens vetskap och Kronofogdemyndigheten utmätte hens fordran mot Skatteverket. Skatteverket betalade därefter X kronor till Kronofogdemyndigheten, som i sin tur betalade ut beloppet till bedragarna. Frågan i målet är i första hand om Skatteverkets betalning har gjorts med befriande verkan gentemot den skattskyldige, det vill säga om Kronofogdemyndigheten har haft så kallad passiv betalningslegitimation.
I det aktuella fallet kallas den skattskyldige för utmätningsgäldenär och Skatteverket sekundogäldenär. Det bolag som bedragarna använde kallas utmätningsborgenär.
Rättslig reglering
Utmätning av viss egendom ger Kronofogdemyndigheten rätt att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att tillvarata sökandens rätt. Myndigheten har därvid samma befogenheter som annars tillkommer egendomens ägare (4 kap. 31 § utsökningsbalken).
Vid utmätning av en enkel fordran ska Kronofogdemyndigheten meddela sekundogäldenären ett förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än myndigheten eller den som myndigheten anvisar (6 kap. 3 § utsökningsbalken).
Om den utmätta fordringen är förfallen till betalning, ska Kronofogdemyndigheten anmoda sekundogäldenären att betala sin skuld till myndigheten. Betalar inte sekundogäldenären frivilligt ska Kronofogdemyndigheten utsöka fordringen, om det finns en exekutionstitel. Myndigheten får annars förelägga utmätningsborgenären att väcka talan mot sekundogäldenären (9 kap. 11 § utsökningsbalken).
Bestämmelserna, liksom utsökningsbalken i stort, syftar till att säkerställa och genomföra utmätning. Som tingsrätten konstaterade framgår det inte av dessa eller några andra bestämmelser i balken vilken verkan som sekundogäldenärens betalning till Kronofogdemyndigheten har gentemot utmätningsgäldenären. Inte heller utsökningsbalkens förarbeten ger någon ledning i den frågan (jämför prop. 1980/81:8 s. 480 f. och 512 f.).
Frågan om verkan av sekundogäldenärens betalning till Kronofogdemyndigheten har, såvitt känt för hovrätten, inte tidigare prövats i högre instans. Däremot finns det stöd för att vid utmätning bedöma fordringsrättsliga frågor, såsom sekundogäldenärens rätt att göra invändningar, enligt allmänna fordringsrättsliga principer och att utmätningen då ska behandlas som en överlåtelse av fordran (hovrätten hänvisar till NJA 1984 s. 656, NJA 1985 s. 223, NJA 1985 s. 468, NJA 1999 s. 622 och NJA 2013 s. 540).
Det har i den juridiska litteraturen ansetts att fordringsrättsliga principer generellt ska tillämpas vid utmätning och att utmätningen ska betraktas som en överlåtelse eller pantsättning av fordran (hovrätten hänvisar till Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, Norstedts Juridik 1987, s. 81 och 230, Lindskog, Betalning, JUNO, version 3, 2022, § 17.4.5.2, och tillägget till NJA 2012 s. 896 p. 3–4, och Tiberg och Lennhammer, Skuldebrev, växel och check, 7 uppl. 1995, s. 38 och 44 f.).
Även om den aktuella frågan inte har avgjorts i högre instans tidigare finns det alltså enligt hovrätten stöd för att bedöma den enligt fordringsrättsliga principer, såsom tingsrätten har gjort.
Mot en sådan tillämpning har Skatteverket gjort gällande att 3 kap. 22 § utsökningsbalken exklusivt reglerar vad som ska gälla när, som i det här fallet, en exekutionstitel undanröjs. Skatteverket har vidare anfört att när Kronofogdemyndigheten utmäter och meddelar förbud mot en sekundogäldenär är det fråga om åtgärder vid myndighetsutövning och att myndigheten genom bestämmelserna i utsökningsbalken får en självständig passiv legitimation.
Bestämmelsen i 3 kap. 22 § utsökningsbalken, som gäller förhållandet mellan utmätningsgäldenären och utmätningsborgenären, kan enligt hovrätten inte förstås som en särskild reglering av det fordringsrättsliga förhållandet mellan utmätningsgäldenären och sekundogäldenären. En sådan innebörd kommer inte heller enligt hovrätten till uttryck i förarbetena (hänvisning till prop. 1980/81:8 s. 334 f.).
Att Kronofogdemyndighetens åtgärder utgör myndighetsutövning saknar enligt hovrätten betydelse för bedömningen av den civilrättsliga frågan om vem av utmätningsgäldenären och sekundogäldenären som ska stå risken för en felaktig betalning. Verkställighetsförfarandet och de tvångsmedel som Kronofogdemyndigheten har till sitt förfogande syftar till att tillvarata utmätningsborgenärens rätt. Det finns inte skäl att utifrån en sådan reglering dra slutsatser om det inbördes förhållandet mellan en utmätningsgäldenär och en sekundogäldenär utan att det finns en uttrycklig reglering om det.
Hovrättens bedömning
Här bör inledningsvis påpekas att bedragarna lämnat in en falsk adressändring till Skatteverket som var falskeligen undertecknad med utmätningsgäldenärens namn så att de fått del av post som gäldenären rätteligen skulle ha fått. I det här fallet har utmätningsborgenären, alltså bedragarnas bolag, inte haft någon verklig fordran mot utmätningsgäldenärenen som inte heller varit medveten om eller kunnat medverka i det rättsliga förfarande som gav upphov till exekutionstiteln.
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att en förutsättning för att Kronofogdemyndigheten ska vara rätt betalningsmottagare är att utmätningsgäldenären faktiskt har fått tillfälle att medverka i det tidigare förfarandet. Om utmätningsgäldenären inte har fått det är exekutionstiteln behäftad med ett grundläggande fel. Felet är formellt och innebär att exekutionstiteln ska undanröjas efter överklagande eller klagan över domvilla (rättegångsfel). Felet har även materiell betydelse, på så sätt att exekutionstiteln i sig inte kan medföra någon rätt till betalning för utmätningsborgenären, trots att verkställighet tills vidare får ske. Utmätningsborgenären har alltså inte en materiell rätt till betalning ur den utmätta fordran. Som tingsrätten har uttryckt det saknas det fog för att betrakta fordran som överlåten. Sekundogäldenärens betalning till Kronofogdemyndigheten har då inte skett till rätt mottagare.
Enligt fordringsrättsliga principer står, som tingsrätten konstaterat, gäldenären risken för att betalningen av en enkel fordran sker till rätt mottagare. Undantagen från den huvudregeln framgår av 29 och 30 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev (skuldebrevslagen) (NJA 2001 s. 292). Av 30 § skuldebrevslagen följer att gäldenären i vissa fall kan betala med befriande verkan till en påstådd förvärvare. Det förutsätter att det finns en skriftlig överlåtelse och gäller till exempel inte om överlåtelsen är förfalskad.
Den aktuella situationen är inte sådan att det föreligger något undantag från huvudregeln att gäldenären står risken för sin betalning. Även om exekutionstiteln och utmätningsbeslutet skulle jämställas med en skriftlig överlåtelse, är det enligt hovrätten inte fråga om ett sådant ogiltighetsfall som framgår av 30 § skuldebrevslagen. Till skillnad från det fallet har exekutionstiteln i det nu aktuella målet tillkommit helt utan utmätningsgäldenärens medverkan och är närmast att likna vid en förfalskad överlåtelsehandling. Det är inte heller fråga om en sådan situation som enligt skuldebrevslagens förarbeten skulle medföra att betalning kan ske med befriande verkan. Kronofogdemyndigheten har alltså inte fått någon passiv legitimation.
Hovrätten instämmer alltså i tingsrättens slutsats att Skatteverket inte har betalat till rätt mottagare och att Kronofogdemyndigheten inte på någon annan grund har haft passiv legitimation att ta emot betalningen. Betalningen har då inte skett med befriande verkan mot utmätningsgäldenären och Skatteverket är fortfarande skyldigt att betala till hen.
Två hovrättsråd var skiljaktiga med, såvitt jag förstår, principiell utgångspunkt i att Kronofogdemyndigheten agerat i enlighet med innebörden i de formella handlingar som beslutsunderlag inom ramen för en summarisk process.
Analys
Målet i hovrätten har såväl skatte-, civil- som straffrättsligt intresse. Avgörande för bedömning av om betalning skett med befriande verkan är enligt min mening att bedragarnas bolag inte haft någon verklig fordran mot utmätningsgäldenärenen. Denne har heller inte varit medveten om eller kunnat medverka i det rättsliga förfarande som gav upphov till exekutionstiteln. Genom den falskeligen undertecknade adressändringen till Skatteverket tillsåg bedragarna att deras även falska fordran mot utmätningsgäldenären undgick hens bemötande och möjliggjorde ett utslag från Kronofogden. Den för mycket erlagda skatten kunde därför inte återbetalas till utmätningsgäldenären. Att Kronofogdemyndighetens åtgärder utgör myndighetsutövning saknar enligt min mening också betydelse för bedömningen av den civilrättsliga frågan om vem av utmätningsgäldenären och sekundogäldenären som ska stå risken för en felaktig betalning. Jag delar hovrättens bedömning att, till skillnad från det fallet, har exekutionstiteln i det nu aktuella målet tillkommit helt utan utmätningsgäldenärens medverkan och är närmast att likna vid en förfalskad överlåtelsehandling. Även om processen hos Kronofogden är summarisk tillförsäkrar hovrättens majoritet sekundogäldenären en grundläggande rättssäkerhet. I det här fallet innebär det att Skatteverket inte med befriande verkan ska kunna betala till en utmätningsborgenär på grundval av falska handlingar och där utmätningsgäldenären inte medverkat i förfarandet. Den i ingressen ställda frågan ska alltså besvaras med ett nej. Jag får kanske anledning att återkomma i frågan om hovrättens dom blir föremål för prövning i Högsta domstolen.
Analys av Svea hovrätt 2023-12-05, mål nr T 6986-23.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 15 mar 2024
Advokat och adj. professor vid Högskolan i Gävle
