Tolkning av ansökan om återställande av försutten tid
Om en ansökan om återställande av försutten tid är oklar och ger utrymme för olika tolkningar, bör rätten enligt Högsta domstolen försöka klarlägga partens avsikt. Rätten kan självmant kontakta sökanden för att undanröja en oklarhet i inlagan eller för att säkerställa att rätten har uppfattat ansökan på ett korrekt sätt. En sådan kontakt kan ibland vara nödvändig för att rätten ska kunna avgöra ärendet. Vår expert Ylli Dautaj går igenom beslutet Högsta domstolen 2023-10-24, mål nr Ö 3411-22.
OMSTÄNDIGHETER I MÅLET
Käranden hade ansökt om betalningsföreläggande mot svaranden. Svaranden bestred ansökan. Käranden begärde att målet skulle överlämnas till tingsrätten. Tingsrätten förelade käranden att inom viss tid betala tilläggsavgift vid äventyr av avvisning.
Tilläggsbetalning kom inte in, ansökan avvisades och beslutet överklagades inte i tid.
Käranden ansökte om återställande av försutten tid och yrkade att hovrätten skulle återställa tiden för att betala tilläggsavgiften. Käranden hade inte fått del av vare sig föreläggandet eller beslutet om avvisning. Detta berodde på ett mindre skrivfel från tingsrättens sida.
Hovrätten avslog ansökan om försutten tid med motiveringen att en frist att inom viss tid betala tilläggsavgift inte kan återställas.
DEN RÄTTSLIGA FRÅGAN OCH HD:S BEDÖMNING
Frågan i målet
HD formulerar prejudikatfrågan som ”hur en domstol bör gå till väga för att fastställa innebörden av en oklar ansökan om återställande av försutten tid” (p. 6).
Hanteringen av en oklar ansökan om återställande av försutten tid
Med hänvisning till prejudikat och doktrin menar HD att tolkningen av en oklar ansökan om återställande av försutten tid bör ta sikte på vad parten avsett med sin processhandling och inte på vad parten språkligen uttryckt.
I förevarande fall var det fråga om en oklar ansökan som gav utrymme för olika tolkningar. Med hänvisning till prejudikat resonerar HD på så sätt att för det fall en ”parts framställning ger utrymme för flera olika tolkningar av vad parten yrkar, varav någon skulle kunna leda till ett för parten fördelaktigt resultat, bör det inte komma i fråga att välja en tolkning som innebär att talan inte lagligen kan bifallas eller av annat skäl är utsiktslös” (p. 11).
HD belyser bestämmelser avseende materiell processledning och noterar särskilt att sådana uttryckliga bestämmelser inte finns vid överklagande av tingsrättsbeslut, men att principerna ändå anses tillämpliga även vid överklagande enligt 52 kap. rättegångsbalken (p. 12).
HD noterar vidare att det för de särskilda rättsmedlen resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla inte finns någon motsvarande reglering (p. 13). I det ljuset observerar HD att bestämmelser om materiell processledning eller utredningsskyldighet inte finns för resning och bör gälla motsvarandevis även för ansökningar om återställande av försutten tid (p. 14). Oaktat detta gör HD denna bedömning (p. 15):
”[Det] finns inte något hinder mot att rätten självmant kontaktar en part för att undanröja en oklarhet i dennes inlaga eller för att säkerställa att rätten har uppfattat ansökan på ett korrekt sätt. En sådan kontakt kan ibland vara nödvändig för att rätten ska kunna avgöra ärendet.”
HD:s bedömning i det enskilda fallet
Käranden hade uppfyllt förutsättningarna för ansökan om återställande av försutten tid enligt 58 kap. 5 § första stycket och 12 § tredje stycket rättegångsbalken. HD gör den slutliga bedömningen att avsikten med ansökan inte kunde uppfattas på annat sätt än att käranden ville få möjligheten att betala tilläggsavgiften och att handläggningen av fordringsmålet därefter skulle fortsätta i tingsrätten (p. 16).
Det var förvisso så att kärandens yrkande så som det var formulerat i hovrätten inte lagligen kunde bifallas eftersom handläggningen av målet upphört och beslutet vunnit laga kraft.
HD menar att den oklara ansökan skulle uppfattas på ett sätt som ger den en faktisk mening, med andra ord så att ansökan uppfattas som en begäran om återställande av den försuttna tiden för överklagande av tingsrättens beslut om avvisning. Käranden hade haft laga förfall och fristen för att överklaga beslutet skulle därför återställas.
Av Ylli Dautaj, jur. dr., lektor vid Brunel University London.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Publicerad 15 dec 2023
Jur. dr., Managing Partner DER Juridik
