Logga in

Glömt ditt lösenord?

Jakt efter 200 björnar uppfyller kravet på begränsad mängd individer

miljo-HFD-mal-om-bjornjakt-huvudbild.jpg

HFD bedömer att en länsstyrelses beslut om licensjakt efter 200 brunbjörnar uppfyller kravet på begränsad mängd enligt art- och habitatdirektivet. Enligt domstolen var björnstammens storlek och sammansättning, bevarandestatus och genetiska status sådan att det inte fanns hinder för att tillåta jakten. 

En länsstyrelse beslutade år 2021 med stöd av 23 c § jaktförordningen (JaktF) om licensjakt efter brunbjörn (Ursus arctos). Jakten omfattade upp till 200 björnar i länet. Syftet med jakten var att minska skadenivåerna på rennäringen och fäbodbruket i länet. Den skulle även bidra till befolkningens trygghet och acceptans för rovdjuret. 

Vid tillfället för beslutet bedömdes den svenska björnstammen uppgå till 2 900 individer. Enligt Naturvårdsverket skulle det finnas minst 370 björnar i det aktuella länet för att uppnå det nationella referensvärdet för en gynnsam bevarandestatus för arten. Utifrån resultatet av rovdjursinventeringen år 2020 bedömdes att 1044 björnindivider fanns i länet.

Två föreningar överklagade beslutet till förvaltningsrätten (FörvR). Föreningarna ansåg att länsstyrelsens tolkning av 23 c § JaktF stred mot artikel 16.1 e i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). De menade dels att kontroll och reducering av populationen genom jakt inte var förenligt med direktivets syfte och systematik. Dels att beslutet om 200 individer inte uppfyllde kravet på jakt av en begränsad mängd individer som enligt föreningen skulle tolkas som ett litet antal, vilket beslutet om 200 björnar inte var förenligt med.

Rättslig reglering

Brunbjörnen är upptagen i bilaga 4 a till art- och- och habitatdirektivet, vilket innebär att det enligt artikel 12.1 a direktivet är förbjudet att med avsikt fånga eller döda exemplar av arten. I artikel 16.1 art- och habitatdirektivet anges giltiga skäl för att göra undantag från förbuden i artikel 12 samma direktiv. Medlemsstater får tillåta insamling och förvaring av arter listade i bilaga 4 med stöd av 16.1 e direktivet. Det får dock endast ske under sträng kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning. Ytterligare krav är att det inte finns andra lämpliga lösningar och att den gynnsamma bevarandestatusen kan upprätthållas i artens naturliga utbredningsområde. 

Förvaltningsrättens bedömning

FörvR bedömde att det var förenligt med artikel 16.1 e i art- och habitatdirektivet att besluta om licensjakt med stöd 23 c § JaktF, att jakten skulle ske under strängt kontrollerade förhållanden och skulle vara selektiv, att syftet med jakten var acceptabel och att länsstyrelsen visat att jakt var den enda lämpliga lösningen för att uppnå syftet.

Beträffande frågan om begränsad mängd ansåg domstolen, mot bakgrund av ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), att det ska beaktas huruvida jaktuttaget försämrar den gynnsamma bevarandestatusen (se HFD 2016 ref. 89). Med hänsyn till antalet björnindivider i länet bedömde FörvR att jaktuttaget var förenligt med direktivet. 

FörvR fastställde länsstyrelsens beslut. Föreningarna överklagade domen till kammarrätten (KamR). 

Kammarrättens bedömning

Föreningarna ansåg fortsättningsvis att beslutet inte uppfyllde kravet begränsad mängd enligt artikel 16.1 art- och habitatdirektivet. KamR slog fast att 23 c § JaktF ska tolkas i ljuset av artikel 16.1 direktivet. Domstolen konstaterade mot bakgrund av praxis från Europeiska unionens domstol (EUD) att jakten fick bedrivas om den inte försvårade för den gynnsamma bevarandestatusen hos brunbjörnen (se EU-domstolens dom av den 10 oktober 2019 i mål C-674/17, Luonnonsuojeluyhdistys Tapiola Pohjois-Savo – Kainuu ry). Därefter bedömde KamR att jaktuttaget var lämpligt med beaktande av björnstammens storlek och sammansättning. Domstolen avslog därför överklagandena.

En av föreningarna överklagade till HFD och ville att domstolen skulle inhämta ett förhandsavgörande från EUD. 

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

HFD bedömer att det fanns tillräckligt med vägledning för att avgöra frågan och avslår därför föreningens begäran om förhandsavgörande. Domstolen konstaterar också att länsstyrelsens beslut inte längre är giltigt och avskriver målet. HFD utreder dock ändå frågan om jaktuttaget utgjorde en sådan begränsad mängd att det skulle ha varit förenligt med art- och habitatdirektivet.

Direktivet saknar definition av vad som ska anses vara en begränsad mängd. Domstolen vänder sig därför till praxis från EUD och drar slutsatsen att arten och området är av betydelse för bedömningen av om antalet djur i ett jaktbeslut ska anses vara begränsat (se mål C-674/17). Domstolen framhåller att denna tolkning av art- och habitatdirektivet måste hållas åtskild från tolkningen av begreppets betydelse i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) där begreppet avser ett litet antal (se HFD 2016 ref. 89). 

Även om det går att upprätthålla den gynnsamma bevarandestatusen i det för arten naturliga utbredningsområdet får jakten inte ha en negativ inverkan, som är betydande, på artbeståndets struktur (se mål C-674/17). 

HFD bedömer att brunbjörnens bevarandestatus skulle gå att upprätthålla vid genomförande av jakten. Eftersom stammens storlek var stor och hade god genetisk status samt bevarandestatus slår domstolen fast att selektivitetskravet inte utgjorde ett hinder för jakten. Vidare hade länsstyrelsen delat upp jaktområdet i åtta zoner och förbjudit jakt på honor med åtföljande ungar. Domstolen anser därmed att hänsyn hade tagits till stammens struktur. 

Sammantaget bedömer HFD att länsstyrelsens beslut om licensjakt var förenligt med lagstiftningen. 

Av Stina Larsson, redaktör och jurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP Miljönet.

Referat av Högsta förvaltningsdomstolen 2023-10-06, mål nr 963-22.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. de senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 31 okt 2023

Stina Larsson

Redaktör, jurist

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev inom miljörätt:

Se vår integritetspolicy

Upptäck mer

Kurser

Dagvattenjuridik
Avfallslagstiftningen

Tjänster

Nyheter

Rådet har formellt antagit direktivet om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser. Genom lagstiftningen kommer utredningar av och åtal för miljöbrott att förbättras.   

22 apr 2024

Europeiska unionens råd antog i mars ett förslag till direktiv om företags ansvar för deras påverkan på mänskliga rättigheter och miljön. Vi har analyserat förslaget här.

10 apr 2024

I den här analysen förklarar Sara Magnéli hur klimatanpassade avtal kan användas som ett centralt verktyg i klimatomställningen.

9 apr 2024