Skärpta straff för fridskränkningsbrotten och överträdelse av kontaktförbud

Propositionen innehåller ett antal förslag som syftar till att stärka skyddet mot våld och andra kränkningar i nära relationer. Regeringen föreslår bland annat att minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska höjas från fängelse i nio månader till fängelse i ett år. Även straffet för överträdelser av kontaktförbud ska skärpas så att böter tas bort från straffskalan. Det föreslås också att ett beslut om utvidgat kontaktförbud ska kunna förenas med villkor om elektronisk övervakning, så kallad fotboja, oavsett om en tidigare överträdelse av ett kontaktförbud har skett eller inte. Dessutom vill regeringen ta bort det så kallade väsentlighetskravet för kontaktförbud avseende en gemensam bostad och för särskilt utvidgade kontaktförbud. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

BAKGRUND

I juli 2019 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt uppdraget skulle utredaren också analysera om minimistraffet för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning bör höjas samt lämna förslag på en sådan höjning, oavsett ställningstagande i sak. Utredaren skulle också bland annat överväga vilka förändringar i lagstiftningen om kontaktförbud som bör genomföras. Utredningen, som tog namnet Hedersbrottsutredningen, överlämnade den i oktober 2020 betänkandet Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57). I denna proposition behandlas utredningens förslag och bedömningar, utom när det gäller frågan om införandet av ett särskilt hedersbrott och straffprocessuella frågor. 

En rad åtgärder har vidtagits mot våld och kränkningar i nära relationer men utvecklingen i samhället visar att fler behövs. Det ställs därför stora krav på att samhället tar sitt ansvar och att myndigheterna agerar och vidtar nödvändiga och effektiva åtgärder för att förebygga och förhindra bland annat våld samt för att skydda dem som utsätts. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det finns ett behov av att ytterligare förstärka skyddet mot våld och andra kränkningar i nära relationer, särskilt mäns våld mot kvinnor och barn.

GROV FRIDSKRÄNKNING OCH GROV KVINNOFRIDSKRÄNKNING

Minimistraffet ska höjas

Brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning regleras i 4 kap. 4 a § brottsbalken (BrB). Straffskalan är i dagsläget fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Regeringen anser att dagens minimistraff inte fullt ut speglar brottens allvar och vill höja detta till fängelse i lägst ett år.

Höjningen av minimistraffet syftar till en höjd straffnivå för brottstypen, men avser inte att påverka tillämpningen av straffbestämmelsen i övrigt. Straffvärdet för fridskränkningsbrott bör hamna på straffminimum eller i den nedersta delen av straffskalan enbart när det rör sig om ett mindre antal förhållandevis lindriga brott. Ju allvarligare eller ju fler gärningar som ingår i brottet, desto högre ska straffvärdet anses vara.

Förtal och grovt förtal ska omfattas av fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse

Ärekränkningsbrotten består av brotten förtal, grovt förtal och förolämpning. För förtal döms enligt 5 kap. 1 § BrB den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Grovt förtal regleras i 5 kap. 2 § BrB. För förolämpning döms enligt 5 kap. 3 § BrB den som, i annat fall än som avses i 5 kap. 1 eller 2 §, riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan och gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet. 

Som utgångspunkt är ärekränkningsbrotten enligt 5 kap. 5 § BrB så kallade målsägandebrott. Det innebär att målsäganden är hänvisad till att väcka åtal (så kallat enskilt åtal). Detta gäller dock inte om målsäganden är under 18 år eller har angett brottet till åtal och åtal anses påkallat från allmän synpunkt. I sådana fall har åklagaren möjlighet att väcka åtal (så kallat allmänt åtal). I fråga om förolämpning krävs det, utöver det nyss sagda, att det även är fråga om förolämpning mot någon i dennes myndighetsutövning eller att det görs anspelning på exempelvis ras eller hudfärg för att åklagaren ska kunna väcka åtal.

När ett förtalsbrott, som har angetts av målsäganden, är ett av de brott som ingår i en förundersökning om grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning borde ett åtal ofta kunna anses vara påkallat från allmän synpunkt. Själva tanken med konstruktionen av fridskränkningsbrotten är dessutom att omfatta lindrigare gärningar för att få upp straffvärdet för sådana gärningar när de har begåtts systematiskt mot en närstående. Regeringen anser därför att förtal och grovt förtal ska kunna ingå som ett led i grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Däremot anser regeringen att det, mot bakgrund av åtalsreglerna, inte i nuläget finns tillräckliga förutsättningar att låta förolämpning omfattas av fridskränkningsbrotten.

Straffbestämmelsen om olaga förföljelse i 4 kap. 4 b § BrB föreskriver straffansvar för förföljelse som består i vissa upprepade gärningar mot en och samma person. Bestämmelsen syftar till att förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse. Regeringen bedömer att förtal och förolämpning är en sådan typ av gärningar som typiskt sett kan förekomma när någon förföljer eller trakasserar en annan person. Regeringen föreslår därför att förtal och grovt förtal ska kunna ingå som ett led i en olaga förföljelse. Däremot bör förolämpning med hänsyn till åtalsreglerna trots detta inte kunna ingå i en olaga förföljelse.

KONTAKTFÖRBUD

Bestämmelserna om kontaktförbud finns i lagen (1988:688) om kontaktförbud. Ett kontaktförbud innebär enligt 1 § samma lag ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person. Kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk ska det särskilt beaktas om personen har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid. Ett kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud uppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla.

Utvidgat kontaktförbud med elektronisk övervakning som en förstahandsåtgärd

Så kallat utvidgat kontaktförbud regleras i 2 § första stycket lagen om kontaktförbud. Där framgår att om det kan antas att ett kontaktförbud enligt 1 § inte är tillräckligt så får kontaktförbudet utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas. I dagsläget ska ett beslut om utvidgat kontaktförbud förenas med villkor om elektronisk övervakning, om den mot vilken förbudet avses gälla har överträtt ett kontaktförbud och det inte finns särskilda skäl mot det. Regeringen föreslår nu att det här kravet ska slopas. Ett beslut om utvidgat kontaktförbud ska som förstahandsåtgärd kunna förenas med villkor om elektronisk övervakning oavsett om den mot vilken förbudet avses gälla inte tidigare har överträtt ett kontaktförbud eller inte. 

Väsentlighetskravet för kontaktförbud avseende en gemensam bostad tas bort 

Kontaktförbud avseende en gemensam bostad får, enligt 1 a § lagen om kontaktförbud, meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Två krav ska vara uppfyllda för att ett kontaktförbud för gemensam bostad ska kunna meddelas. Skälen för ett sådant förbud ska väga väsentligt tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla (det så kallade väsentlighetskravet). Den som förbudet avses skydda ska också förbinda sig att medverka till att den mot vilken förbudet avses gälla i rimlig utsträckning får tillgång till sina personliga tillhörigheter.

Regeringen föreslår nu att väsentlighetskravet för meddelande av kontaktförbud avseende en gemensam bostad ska tas bort. Vid viktningen av skälen för och mot ett sådant kontaktförbud ska det istället göras en sedvanlig proportionalitetsbedömning.

Väsentlighetskravet för särskilt utvidgat kontaktförbud tas bort 

Så kallat särskilt utvidgat kontaktförbud regleras i 2 § andra och tredje styckena lagen om kontaktförbud. Där framgår att den som har överträtt ett utvidgat kontaktförbud får meddelas förbud att uppehålla sig inom ett större område än som följer av ett sådant förbud. Ett särskilt utvidgat kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än den inskränkning i rörelsefriheten som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses att gälla. 

Regeringen föreslår nu att väsentlighetskravet för meddelande av särskilt utvidgat kontaktförbud ska tas bort. Viktningen av skälen för och mot ett sådant förbud ska istället kunna göras inom ramen för en vanlig proportionalitetsbedömning.

Straffet för överträdelse av kontaktförbud skärps

Straffskalan för överträdelse av ett kontaktförbud utan elektronisk övervakning är, enligt 24 § första stycket andra meningen lagen om kontaktförbud, böter eller fängelse i högst ett år. Regeringen bedömer att straffvärdet för överträdelser av kontaktförbud i normalfallet bör ligga på fängelsenivå. Regeringen föreslår därför att straffskalan för överträdelse av kontaktförbud ska skärpas på så sätt att böter ta bort ur straffskalan. Det innebär att brottet får en straffskala från fängelseminimum om 14 dagar till fängelse i högst ett år.

Enligt 24 § andra stycket samma lag är ringa överträdelser av kontaktförbud, både med elektronisk övervakning och utan, inte straffbara. Med hänsyn till att det idag finns anledning att se allvarligare på överträdelser av lagen föreslår regeringen att ansvarsfrihetsregeln ska tas bort. Ringa fall ska istället kunna bestraffas med böter.

IKRAFTTRÄDANDE

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022. Det behövs inte några särskilda övergångsbestämmelser.

Av Angelica Wåhlin Björklund, jurist och redaktör. 
Ursprungligen publicerad i JP Straffrättsnet. 

Publicerad 24 aug 2021